Veckorna springer fram

Fy bubblan vad tiden går fort numera, speciellt nu när jag börjat jobba lite smått. Dom lediga 3 dagarna bara rusar förbi och plötsligt är det torsdag och man ska upp och jobba...

Idag så kom min mamma hit, redan före 7 på morgonen smyger hon in och lägger sig i soffan till vi stiger upp. Eftersom pappa jobbar på fakriken här i Domsjö så är det ju himla behändligt för mamma och åka med han och så får hon umgåsen dag med oss. Vi tog ocg rev lite tapeter på Hilmas rum och strök och vek lite tvätt. Sen var vår elektriker här i dag för sista gången, så nu är det bara att vänta på räkningen, och det ser jag INTE fram emot, nä jag rakt gruvar mig... Men det är bara till att betala och se gla ut, som tur är är det ju bara en engångssumma.

Sen ikväll så for vi en sväng upp till sjukhuset och hälsade på lilla mormor. Hon har nu legat på sjukhuset i precis en vecka, efter att hon fått en förkylning som gjort hennes KOL ännu sämre. Så nu ligger hon med ständig syrgas på sjukan. Lilla mormor såg nu ännu mindre ut än vanligt och trött som bara den. Va så jobbigt att se henne, för hon var inte alls samma gamla glada mormor. Det är så hemskt att se hur en sjukdom kan förändra en person så fort. Men jag hoppas verkligen att det kommer att bli något bättre åtminstone. Min morfar han är så go och glad och försöker verkligen håll humöret uppe på dem båda, han sitter där vid hennes sida mest hela dagarna och långt in på kvällen. Han sa en så gullig sak idag:
- Nu idag när jag kom hit och gick in på sjukhuset, då kändes det som att jag kom hem, för här visste jag att det fanns nån som väntade på mig.